jag är rädd

rädd för att ändra civilstatus på diverse communities där jag är medlem

det är faktiskt läskigt

och jag trivdes bra som singel

men jag är inte det längre

idag har jag hämtat ut p-piller

det var på tiden

var nog 8-9 månader sen jag fick receptet

men jag har inte hämta ut

det kostar

jag har special-piller (800:-)

så jag har inte haft råd

och jag har inte riktigt sett meningen

eller jo

det har jag visst

de här pillren lindrar mensvärken

o dessutom får jag inte migrän lika ofta med dem

men

eftersom jag inte haft någon fast partner så har jag undvikt att hämta ut dem

de har som sagt kostat

nu börjar saker bli allvarliga

jag är inte längre ensam

det är jag & T

och nu har jag både pojkvän och piller

jag känner mig helt tom

jag vet inte vad det är med mig

men en klump i magen

har egentligen ingen anledning alls till det

förut idag höll jag på att få ångest med

men jag öppnade fönstret så blev det lite bättre

fan alltså

jag vill inte må såhär

inte nu

låt mig vara lycklig!

jag funderade på en sak

kan man som förälder tycka att sitt barn är fult?

jag trodde att man inte kunde det

att det var någon spärr i hjärnan för det

men nu har jag fått för mig att man kan det

allt är dock inte utseendet

utan det finns mycket mer att älska

en del av mig vill bara skynda

den andra vill ta det lugnt

njuta av det nykära

även om det är lätt att skynda

så tror jag att jag stannar lite vid det lugna

samtidigt som det är jobbigt

så är det skönt att längta

distansförhållanden rockar egentligen

idag fick jag ett extra fint sms

nästan så att jag blev lite chockad och rädd

i det stod det:

Älskar dig!

vad säger man?

samtidigt bubblar det så i kroppen

han är det finaste

senaste inlägget

fan vad det lät

han är mer än bara så

han förtjänar mer

jag ska liksom ta tag i pluggandet

nu

men det går inte

ångest i magen så fort jag tänker på det

ska se om jag kan hitta några jobb istället

Maoooooo säger han och låter sådär gulligt som bara han kan ^^

han lyckas

nu är det jävligt mörkt för mig

pga studier mycket

och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen

eller vad jag ska göra

men när han loggar in

då händer nåt

mina mungipor dras långsamt upp

jag vet inte om det är något

om det är en flört

jag har inte ens träffat pojken i fråga

o han verkar vara väldigt speciell

men jag gillar det

han får mig att må bra

att se höstmörkret som något att mysa i

istället för något deprimerande