jag är galen

och jävligt lycklig också

han är fin

jag vet ju det

jag borde sluta med att vara så rädd

jag tror jag tänker för mycket

analyserar för mycket

det är inte bra

det går sönder då

jag måste sluta med det

jag är rädd för att han ska tröttna på mig

när det där nykära har lagt sig

egentligen känner vi ju inte varandra

inte så bra

det finns mycket jag inte vet om honom än

men jag försöker kämpa vidare

just nu äcklar mat mig

så väldigt

jag orkar inget

men jag kan inte äta bara

jag är rädd

rädd för att ändra civilstatus på diverse communities där jag är medlem

det är faktiskt läskigt

och jag trivdes bra som singel

men jag är inte det längre

idag har jag hämtat ut p-piller

det var på tiden

var nog 8-9 månader sen jag fick receptet

men jag har inte hämta ut

det kostar

jag har special-piller (800:-)

så jag har inte haft råd

och jag har inte riktigt sett meningen

eller jo

det har jag visst

de här pillren lindrar mensvärken

o dessutom får jag inte migrän lika ofta med dem

men

eftersom jag inte haft någon fast partner så har jag undvikt att hämta ut dem

de har som sagt kostat

nu börjar saker bli allvarliga

jag är inte längre ensam

det är jag & T

och nu har jag både pojkvän och piller

jag känner mig helt tom

jag vet inte vad det är med mig

men en klump i magen

har egentligen ingen anledning alls till det

förut idag höll jag på att få ångest med

men jag öppnade fönstret så blev det lite bättre

fan alltså

jag vill inte må såhär

inte nu

låt mig vara lycklig!

jag funderade på en sak

kan man som förälder tycka att sitt barn är fult?

jag trodde att man inte kunde det

att det var någon spärr i hjärnan för det

men nu har jag fått för mig att man kan det

allt är dock inte utseendet

utan det finns mycket mer att älska