Jag känner mig förvirrad och vet inte vad jag ska tycka och känna... varken för någon eller något.. Jag vill så mycket, men samtidigt inte.

"Dejt" (om man kan kalla det det) idag, med D (pojken jag som hade efterfesten förra helgen). Jag följde med honom hem igen nu i helgen, på efterfest. Hångel, gott hångel ^^ ohlala.. var tvungen att lämna honom då dock för jag hade en kompis med mig. Så ringde han idag och vi träffades.. ^^ Varma blickar, ursäkter att komma nära, vara nära, fastän inget egentligen hände.

Jag tror att det var han som gjorde allt.. Alla närmanden, jag vågade inte.. Jag vågar inte.. Jag vill, men jag vågar inte. Fan.

Vi hade kul tillsammans, och det gick bättre och bättre.. tills.. de ringde från hans jobb och behövde honom. Så sällan som han får jobba var han tvungen att säga ja. TRIST! Så det var bara till att gå hem sedan. Han undrade om han fick ringa igen iaf.. och jaa, det får han ju så..

Fan, vad fin han är.. men vågar jag? Är det på riktigt? Och vill jag isf ha det? Jag tror att jag mest vill leka, men det är möjligt att det är vad han vill också.. Jag ska undersöka det lite vidare :P eller nåt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vila i frid hoppas att du har det bättre där du är nu       och med det här inlägget vill jag också meddela att jag lämnar den här bloggen jag fortsätter någon annanstans bara för mig hejdå ...

han får morfin var fjärde timma det är inte långt kvar nu

mitt skrivbord är blött   jag är så jävla rädd rädd och förlamad   snälla stanna ...

jag funderar på att dra någon annanstans bort från den här bloggen återigen vara helt anonym ...

rw3r5öo iåi u piojerägo 3rwiopj''vcopdä   jag vill inte ha mer med killar att göra alls jag hatar att man inte kan lita på någon   nu ska jag lägga mig ner och gråta ...