P, han skrev till mig igår, fina saker:

"Det finns massor jag vill säga, men jag vet inte om det får dig att må bättre
T.ex att vet du hur nervös jag var när vi satt och åt på det där pastastället? Å när jag lyckades med konststycket att tappa mat i ljuset så ville jag sjunka under jorden. "Shit, nu tror hon att jag är värsta klumpendunsen"

Sen satt jag på bussen hem och bara kände mig glad och nöjd ;)

Och att det var lite halt och du höll mig i armen, mycket längre än du behövde, då gick min puls upp och jag blev så där varm och nöjd."

Han skriver sådär fina saker. Och det låter som att han tycker om mig. Jag tycker om honom, men inte så. Jag känner inte pirret i magen, jag gör inte det. Och då tror jag inte att det är rätt. Det känns inte rätt. Jag vill, men det går inte..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vila i frid hoppas att du har det bättre där du är nu       och med det här inlägget vill jag också meddela att jag lämnar den här bloggen jag fortsätter någon annanstans bara för mig hejdå ...

han får morfin var fjärde timma det är inte långt kvar nu

mitt skrivbord är blött   jag är så jävla rädd rädd och förlamad   snälla stanna ...

jag funderar på att dra någon annanstans bort från den här bloggen återigen vara helt anonym ...

rw3r5öo iåi u piojerägo 3rwiopj''vcopdä   jag vill inte ha mer med killar att göra alls jag hatar att man inte kan lita på någon   nu ska jag lägga mig ner och gråta ...