Direktlänk till inlägg 4 maj 2008
Det går så snabbt, men det känns bra. FÅR det kännas bra nu?
Jag vågar nog inte. Men när jag träffar honom nästa gång igen och tittar in i hans ögon. Då är jag förlorad. Han har de finaste kinder med, jag vill tugga på dom!
Jag vill ha honom, samtidigt vill jag vara fri. En trasad själ som lever ensam, men har jag råd att låta honom gå? Vill jag det?
Jag vet inte, men jag tror inte det.
vila i frid hoppas att du har det bättre där du är nu och med det här inlägget vill jag också meddela att jag lämnar den här bloggen jag fortsätter någon annanstans bara för mig hejdå ...
han får morfin var fjärde timma det är inte långt kvar nu
mitt skrivbord är blött jag är så jävla rädd rädd och förlamad snälla stanna ...
jag funderar på att dra någon annanstans bort från den här bloggen återigen vara helt anonym ...
rw3r5öo iåi u piojerägo 3rwiopj''vcopdä jag vill inte ha mer med killar att göra alls jag hatar att man inte kan lita på någon nu ska jag lägga mig ner och gråta ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 |
7 |
8 |
9 |
10 | 11 | |||
12 |
13 |
14 | 15 | 16 |
17 | 18 | |||
19 |
20 |
21 |
22 | 23 |
24 | 25 |
|||
26 | 27 |
28 | 29 |
30 |
31 |
||||
|