Nu börjar jag bli pinsam... Jag velar med mig & D igen. Han vet dock inte om det, hur jag tänker och funderar...

När vi var ute i fredags var han kanonfull, riktigt.. Och han har en tendens att bli lite småelak när han är full, ger pikar och så. Dessa behöver inte betyda något, men det skulle kunna göra det. Antagligen är det sånt man kan skämta bort...

MEN

det känns precis som det gjorde med knark-A, mitt ex tillbaka i tiden som slog mig.. Han blev också sån där när han var full, lite små-elak, men det behövde inte betyda något.

Jag tog upp det här med D under kvällen, hur jag kände det och uppfattade honom, men det var inte lätt att prata med honom om det. Han verkade varken lyssna eller förstå, utan svarade bara att "det tar jag som en förolämpning".

- Okej, sa jag, men jag menar det inte så. Utan det här är hur jag känner, och jag är rädd.

Tror inte att han minns något utav det, och jag borde prata med honom om det.. Han har varit bortrest lör-sön och jobbat söndag natt. Idag har jag undvikt honom, för jag vet inte längre.

Jag är rädd.

Är jag såhär tveksam så är det väl lika bra att göra slut på det, antar jag...