Har inte suttit så mycket vid datorn i helgen, har haft en vän här på besök, och helgen har varit fin. Inget hört från D heller, så det är väl dött där.

Min vän, A, det känns såhär efteråt som att det blev konstigt där... Han frågade, efter att han åkt hem, om jag var besviken för att det inte hände något mellan oss. Han uppfattade mig så iaf. Och det tycker jag känns konstigt. 

Jag har inte alls tänkt så, inte den här gången, för jag har lagt ner det hela, det här med oss. Men på nåt sätt fick han väl såna vibbar från mig, eller så inbillade han sig..

I mars (tror jag det var) sa jag att jag var kär i honom. Men det var helt fel tidpunkt.. och jag har gått ifrån det där.. fattar att det inte är bra.. Det är inte bra. Jag vill inte förstöra det vi har. Fast det kanske jag gjorde redan då.. Jag tycker om honom väldigt mycket, men vi är nog inte rätt.

Vart ville jag komma med det här då? Fick jag något utrett med de här meningarna? Just nu känns det inte så, men jag kanske finner någon mening med det senare.