om det är någon gång man ska ta livet av sig så är det nu

Hej

Idag skrev jag ett 3 sidor långt brev som berättar hur illa du fått
mig att må. Jag vaknade arg och ledsen kl 2 inatt och var tvungen att
ut och springa för att få ur mig ilskan. Jag stoppade nästan brevet i
ditt brevinkast då, men jag är tydligen fortfarande för rädd att göra
dig ledsen och deprimerad. Det är fan för jävligt, men jag skickar
detta sammanfattande mejl istället.

Brevet berättade hur dåligt jag mått av all din söndagsångest och
annan ångest som förstört många dagar för mig. Jag vågade aldrig
skälla på dig för det eftersom jag var rädd att du skulle bli ännu mer
ledsen. När jag tänker tillbaka på det nu fattar jag inte hur jag stod
ut. Det var oacceptabelt.
Brevet berättar också om hur för jävligt det kändes att bli medtvingad
till Ullared som du mycket väl visste att jag avskydde. Fan dig.
Det berättar hur mycket jag skämdes och hur förbannad jag egentligen
var på dig i oskarshamn. Önskar jag dumpat dig då, så du kunde åkt bil
tillbaka själv till XXX. Men nej, jag tyckte ju synd om dig som
köpt Hultsfredsbiljett så klart.... Ja, men mig då? Det var fan synd
om mig. Alla dessa gånger tog jag smällarna själv.
Brevet berättar hur du förstörde större delen av första spexet med
ditt gnäll och dåliga humör. Jag som egentligen var så glad att
äntligen få uppträda. Underbart att jag åtminstone lämnade dig på
dansgolvet. En liten, liten hämnd.

Avstod från att lämna brevet, som var bra mycket utförligare och rakt
på än det här, eftersom jag anser det vara tillräcklig hämnd att du är
kickad från bandet. Mig spelar du aldrig mer med igen.
Det är även en hämnd att du har två katter att ta hand om varje dag de
närmaste 10-15 åren. Våga inte be mig om hjälp...
Att jag hittat en underbar, söt, rolig, sexig, glad tjej att vara med istället.
Att jag nästan gjorde slut på sms. Men det var faktiskt andra gången
jag gjorde slut. Första gången skedde enligt konstens alla regler -
öga mot öga. Nåt som du säkert glömt.
Hämnd av att vi aldrig kommer umgås igen.
Hämnd av du blev så knäckt när jag gjorde slut.

Jag har mått så jävla dåligt på grund av dig. När jag varit med andra
tjejer nyligen har jag fått panikångest, så fort det blivit nåt som
liknat ett förhållande. Men nu är det slut på det. Jag ser anledningen
till det och tänker gå vidare.
Hoppas att detta hjälper mig få bort de dolda aggressioner jag gömt
inom mig. De måste ut för att jag ska kunna må bra igen.
Om inte får jag skicka det där brevet också.

Och som Håkan sjunger "Jag är inte skyldig dig nåt längre"

// X

jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till människor

för jag känner mig sviken av i stort sett alla

alla som finns här omkring mig

eller ja

mer i den här staden

jag känner mig mer eller mindre sviken

på olika sätt

av olika kompisar här

jag vet inte riktigt hur jag ska göra

om jag kankse ska stänga in mig och gömma mig

eller om jag kanske ska vara den som tar kontakten

men jag är nog alldeles för stolt för det - tyvärr

jag tror att det finns en som förstår

och som jag kan och vill umgås med igen

men resten känner jag bara för att jävlas med