Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det igen. Det känns som att jag är manodepressiv. Mitt liv går upp och ner hela tiden. Jag vet dock inte om jag är tillräckligt manisk (när jag är manisk enligt mig själv) för att få diagnosen manodepressiv. Eller.. när jag dricker kan jag nog vara det, men bara då.

Det har aldrig varit så stor skillnad på mig tidigare, nykter och onykter. Jag har ändå varit en lugnt och försiktig flicka. Numer förvandlas jag till ett riktigt socialt och oblygt party animal när jag dricker.

Sedan, när kvällen är slut och alla är på väg hem, då bryter jag ihop.

Jaha, så hur mår jag idag då? Jag har varit tvungen att koncentrera mig på annat än mig själv idag, varför dagen gått ganska bra.

Just nu har jag inget att koncentrera mig på längre och tankarna sätter igång.

Vad vill jag egentligen? Vem är det jag vill ha? Frågorna skrämmer mig jävligt mycket, jag har inget svar på dem.

Vill jag satsa på det gamla? Det jag en gång hade? Kommer det någonsin att bli detsamma igen. När jag sitter såhär och tänker kan det det, men när jag träffar Honom så känns det faktiskt inte så. Han mår inte bra heller, och jag tror egentligen inte att det någonsin kan bli bra. Inte som det är nu iaf.

Så, ska jag gå vidare då? Orkar jag det? Orkar jag leta vidare i havet som är fullt av andra fiskar? Fiskar som är otrogna... Fiskar som slår... Det gör ont och det tar på krafterna. Det finns väl bra fiskar också. Vet jag att jag bara träffar såna så är det väl lugnt, men finns aldrig några garantier.

Jag tror jag egentligen hade tänkt skriva om nåt annat när jag började skriva det här inlägget, men jag minns inte vad. Tankarna fick flöda fritt och bestämma.

En spya från min hjärna. Så kan det gå.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vila i frid hoppas att du har det bättre där du är nu       och med det här inlägget vill jag också meddela att jag lämnar den här bloggen jag fortsätter någon annanstans bara för mig hejdå ...

han får morfin var fjärde timma det är inte långt kvar nu

mitt skrivbord är blött   jag är så jävla rädd rädd och förlamad   snälla stanna ...

jag funderar på att dra någon annanstans bort från den här bloggen återigen vara helt anonym ...

rw3r5öo iåi u piojerägo 3rwiopj''vcopdä   jag vill inte ha mer med killar att göra alls jag hatar att man inte kan lita på någon   nu ska jag lägga mig ner och gråta ...