P kom hit igår kväll, vi lagade jättegod mat och såg på film. Det var mysigt. Han gav mig komplimanger hela tiden, men ju fler komplimanger, desto sämre kände jag mig... Det känns som att han tycker om mig - jättmycket, när han säger allt det där.

Igår kände jag efter, riktigt ordentligt, och tyvärr, jag känner nog inte samma som han verkar känna, om han känner så. Jag känner inte kärleksruset, även om jag tycker om honom.. Jag känner inte det där pirret i magen, inte på riktigt, jag vill känna det, men gör det inte.

Igår började han pussa på mig med.. Det var inget jag besvarade. Jag kunde inte. Och jag känner mig så elak, och så dum i huvudet. Men jag kunde inte.

Han sov över här, han bor ju en bit härifrån. Och det blev inget knull. Jag varken ville eller kunde. Det kändes inte rätt. Han är verkligen helt underbar, en snäll och go människa, men jag vet att jag kommer att dra ner honom till botten, och det vill jag inte. Jag vill inte vara den som gör honom bitter.