P kom hit igår kväll, vi lagade jättegod mat och såg på film. Det var mysigt. Han gav mig komplimanger hela tiden, men ju fler komplimanger, desto sämre kände jag mig... Det känns som att han tycker om mig - jättmycket, när han säger allt det där.

Igår kände jag efter, riktigt ordentligt, och tyvärr, jag känner nog inte samma som han verkar känna, om han känner så. Jag känner inte kärleksruset, även om jag tycker om honom.. Jag känner inte det där pirret i magen, inte på riktigt, jag vill känna det, men gör det inte.

Igår började han pussa på mig med.. Det var inget jag besvarade. Jag kunde inte. Och jag känner mig så elak, och så dum i huvudet. Men jag kunde inte.

Han sov över här, han bor ju en bit härifrån. Och det blev inget knull. Jag varken ville eller kunde. Det kändes inte rätt. Han är verkligen helt underbar, en snäll och go människa, men jag vet att jag kommer att dra ner honom till botten, och det vill jag inte. Jag vill inte vara den som gör honom bitter.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vila i frid hoppas att du har det bättre där du är nu       och med det här inlägget vill jag också meddela att jag lämnar den här bloggen jag fortsätter någon annanstans bara för mig hejdå ...

han får morfin var fjärde timma det är inte långt kvar nu

mitt skrivbord är blött   jag är så jävla rädd rädd och förlamad   snälla stanna ...

jag funderar på att dra någon annanstans bort från den här bloggen återigen vara helt anonym ...

rw3r5öo iåi u piojerägo 3rwiopj''vcopdä   jag vill inte ha mer med killar att göra alls jag hatar att man inte kan lita på någon   nu ska jag lägga mig ner och gråta ...