She was an alcoholic artist
With too much makeup round her eyes
And I never knew her real name
She was sunbeam wrapped in lies
But I love her and I'm sorry
And that's all there is to say
It's like a fairy from the ancient time
And I hope it, I hope it stays that way

Jag känner mig helt jävla störd i huvudet. Dagen började ju fint ändå, jag mådde ganska bra. Men sen var det plugg, och jag kom ingenstans. Sen gick jag till repet, och redan där, när jag lämnade lägenheten började jag må dåligt. Fick lyssna på musik på väg till repet, och det var tvunget att vara "uppåt-musik", annars gick det inte.

Mådde inte jättebra när jag var framme på repet, och så ska alla fråga hur man mår. Och jag tycker inte om att säga hur det egentligen är, för då blir det bara en massa prat. Sedan tycker jag inte om att ljuga heller, så jag försökte vifta bort frågan.

Vi repar i en hall, kan man säga och nu har de gjort en scen till oss också, för att vi ska kunna underhålla folk o så. När vi började spela dök min snygge granne upp och satte sig och lyssnade på oss. Han är fin, jättefin, men jag fick en enorm prestationsångest, och kunde inte spela något. Allt blev fel. Vågade inte titta upp utan gömde mig bakom hår och sjal. CP-jag. Han gick sen, det märktes väl att jag var obekväm. Så nu har jag förstört det med.

Sen var det någon grupp med människor som hade möte. De ställde sig o lyssnade också, 15-20 pers. Massa blickar, massa prestationsångest.

Efter att de gått kommenterade bandet mig och hur jag verkade må. Skyllde på att jag inte ätit så mycket idag och kände mig lite svimfärdig, vilket jag också gjorde. Då ville dom inte spela mer, utan vi skulle gå och äta. Jag ville egentligen gå hem, försökte, men de fick med mig iaf. Sångaren i bandet, min underbare vän, bjöd mig på mat. Jag vill ju betala för mig själv egentligen, men jag får bjuda igen honom en annan gång. Han är nog den finaste och ärligaste människan i stan, ja, i den här staden är det nog faktiskt honom som jag tycker om allra mest. Är rädd att jag tycker om honom för mycket. Jag vill verkligen inte förstöra något med några jobbiga känslor, för det kommer ändå aldrig att hända. Aldrig. Det beror inte på mig, och det beror inte på han, utan på något annat...

Vänner som jag tycker för mycket om finns det några stycken.. eller för mycket och för mycket.. Jag är rädd att jag ska tycka för mycket om och på så sätt förstöra något. Jag vill inte.

Jag vill ha kärlek och trygghet, det finner jag i vissa vänner, men jag vill inte förstöra. Att ragga på köttmarknaden, där har jag tyvärr svårt för att finna något. Det känns inte äkta där, utan det är just en köttmarknad.

Det fina finns i vännerna, men låt mig inte förstöra...