Jag är rädd att det jag känner för honom, P, inte är äkta. Jag är rädd för det, för han verkar känna mycket och jag vill inte såra någon.

Jag själv, just nu, är egentligen bara ute efter närhet och trygghet. Han som håller om mig och viskar fina saker i mitt öra. Han är en fin människa. Kanske för fin för mig.

Hans familj vet redan om mig, och det verkar som om jag är någon slags flickvän, men jag är faktiskt singel. Det har inte kommit längre än till flört-nivån, jag har inte vågat ta det vidare.

Jag funderar på att ta det vidare, bara knulla sönder och se hur det känns sen. Känns det bra så är det ju bra, men känns det inte bra så är det ju lättare att säga hejdå då/nu, än om man skulle vänta.

Jag är ju bara människa, jag har också behov...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vila i frid hoppas att du har det bättre där du är nu       och med det här inlägget vill jag också meddela att jag lämnar den här bloggen jag fortsätter någon annanstans bara för mig hejdå ...

han får morfin var fjärde timma det är inte långt kvar nu

mitt skrivbord är blött   jag är så jävla rädd rädd och förlamad   snälla stanna ...

jag funderar på att dra någon annanstans bort från den här bloggen återigen vara helt anonym ...

rw3r5öo iåi u piojerägo 3rwiopj''vcopdä   jag vill inte ha mer med killar att göra alls jag hatar att man inte kan lita på någon   nu ska jag lägga mig ner och gråta ...