Jag vill skriva något, men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det känns som att det händer grejer. Grejer som inte får hända. Inte här. Inte med de inblandade. Jag borde ta mig långt härifrån. Lämna stan och börja om på nytt.

Och någon vill träffa mig, någon som jag egentligen inte känner. Ska jag? Det kan bli bra. Det kan också bli väldigt dåligt. Våga och vinn heter det. Men om jag skulle bli nerslagen vet jag inte om jag orkar ta mig upp igen.

Vissa kanske tycker att jag skriver i koder, om det nu finns någon som läser den här bloggen. Tvivlar på det (skriv en liten kommentar isf - vore kul o veta). Hursomhelst, jag skriver inte för andra, utan jag skriver för mig själv. Vill inte heller avslöja allt för mycket om mig. Då skulle jag inte kunna skriva lika personligt och naket.

För det här är jag - naken.

jag är verkligen patetisk, ja, det är vad jag är.

the botten is nådd.

verkligen det sista jag skulle göra, men jag gjorde det ändå. varför?

jag hade hoppats på något...

tyvärr är det nog bara i mina drömmar. mina drömmar.

dom som är fina (jag stötte på en sån), dom är nog egentligen bara där för o knulla. well, det kanske jag också är. jag vet inte.

fast egentligen vill jag nog ha nåt mer.

K: Hej vad gör du? Kram K

J: Har precis borstat tänderna, stängt av datorn och ska lägga mig. Vad gör du? Fest?

K: Jag är hemma hos syrran. Letar efter en tjej. Kram

J: Har du tittat under sängen?

K: Ja det har jag. Vaddå? Är du där eller?

J: Nej, jag har krypit ner under täcket nu. Ska bara blunda, sen är det up and away till drömmarnas land.

K: Fan. Jag som längtar hem. Fan suck

J: Men K. Du är väl i Xxxxx. Om du längtar hem så mycket så är det väl bara att gå hem?

K: Haha, nej, jag menade att jag ville ha en söt tjej under mitt täcke. Puss

Det kan skrivas mycket konstigt på fyllan.. Tyckte iaf att konversationen var lite kul..

ångesten nosar mig i nacken, vart ska jag ta vägen?

fan.

jag har ingen.

Han, han vill jag inte ringa till. Jag vill egentligen inte ha med honom o göra, fastän det är det enda jag vill. Han känns så jävla overklig. Var jag hans? Verkligen? På riktigt? Det känns som att jag aldrig varit det. Som om jag inte känner honom. Vad gör man? Ska man, eller ska man inte?

Det var han som inte ville ha mig, alltså borde jag hålla mig borta. Han kommer ändå inte vilja ha trasiga mig, det som han trasat sönder. Det enda som kommer hända är att han får dåligt samvete, men han kommer inte vilja ha mig för det. Man ska inte ha trasiga flickor...

Trasiga flickor borde inte få finnas.

jag börjar inse att det är kört nu.

dead.

game over.

här kommer jag ingenstans.

ska jag fortsätta plåga mig med livet?

ska jag lätta smärtan med döden?

vad förtjänar jag?

tidigare har jag varit inne på döden.

men nu är jag mer inne på självplågning.

göra livet så jävla hemskt som möjligt.

något som jag redan håller på med.

det finns ändå ingenting...

De senaste dagarna har det ringt i telefonen och i luren har det varit någon pojke som velat komma över med mat. Ja, någon pojke skriver jag för att det är 2 st olika som försöker.

Han är den ena utav dem. Han som har dåligt samvete för att jag blir allt mer anorektisk pga Honom och vad Han gjort.

Den andre pojken, D, gör det nog mest för att vara snäll. För att han vet att jag har dåligt med pengar och för att han tycker att tjejer ska vara lite tjocka.

Ingen utav dem har dock kommit innanför mina dörrar med mat. Jag vill betala för min egen mat (även om jag inte kan det) och dessutom behöver jag inte äta så mycket, jag gör inte av med så mycket energi. Och så har jag ingen matlust heller.

Förresten så är jag numer underviktig, men det gör mig inget.

Jag vill vara petite, som alla andra...

Ögonen gråter, men munnen den ler
Hon är på väg upp, och vill aldrig mer ner
Från löften och svek blev hon självdestruktiv
Och i rop på hjälp sökte hon ta sitt liv
Hon byggde en väg utav falska skratt
Men bakom fasaden var det mesta svart
Jag hoppas att hon hinner komma till ro
Innan skalet spricker och faller ihop
Vad ingen annan vet är att sanden rinner ner
Om timglaset blir tomt så finns hon inte mer

Detta är en saga utan lyckligt slut
Ingenting blir nånsin som det var förut
Men den som blundar slipper se hur det ser ut
För vem bryr sig om en saga utan lyckligt slut

Vildsvin

Jag, den svarta sörjan, har än en gång lyckats klibba av mig och förstöra något.

Det jag rör vid kvävs och dör, eller får iaf syrebrist och blir aldrig mer som förut.

Jag borde inte få leva.