killen som jag nu kommit att prata med varje dag - minns ni honom?

jag pratar fortfarande med honom varje dag

även om jag inte nämnt det

han ringer

jag ringer också ibland

men inte lika ofta

men bara det att jag ringer (eller försöker ringa) betyder något

jag och min telefonfobi

killen som jag nu kommit att prata med varje dag

vi pratar varje dag

om allt

och om allt det där som man aldrig pratar med andra om

jag vet att det låter väldigt oromantiskt

men vi pratar om ideologier, om filosofi och om politik

det känns inte som med någon annan jag pratat med

vi pratar 1-2 timmar åt gången

ibland 2-3 gånger per dag

men alltså

vi pratar inte bara om ideologier och politik

det blir mycket annat med

och en del flörtande :D

han säger mycket

berättar mycket

det behöver inte betyda något

men jag tror faktiskt att det gör det

kanske är det något på gång?

killen som jag nu kommit att prata med varje dag

i fortsättningen är det han som kommer att kallas för S här i bloggen

inget brev i brevlådan idag

skönt

då slapp jag bekymra mig för att ta ansvar för honom

inga fler brev och jag släpper honom

eller 

jag har redan släppt honom

men jag bryr mig

och är man sjuk så behöver man hjälp

håller tummarna för att brevlådan är tom även imorgon

jag vill inte att brevet ska ligga där i brevlådan imorgon

men just därför tror jag att det kommer göra det

vad ska jag göra då?

ligger det där imorgon så känns det som en bekräftelse på att han verkligen är sjuk

på riktigt

faktiskt så gick de tankarna så förut och jag kom på en sak

han har schizofreni i familjen

hans mormor var det och hans syster är det

som det är nu är han verkligen inte psykiskt stabil

och om det fortsätter.. vad ska jag göra?

om någon läser det här, vad ska jag göra?

jag har funderat på att kanske ringa hans familj

de befinner sig 40 mil härifrån

men han behöver kanske stödet från dem

men vad säger man till dom när man ringer?

"hej, jag tror er son behöver hjälp"

vill dom höra det?

det känns som att jag borde prata med någon om det om breven fortsätter komma

eller

egentligen känns det inte som att JAG borde prata med någon

HAN borde prata med någon

HAN är den som behöver hjälp

jag borde egentligen inte ta ansvar för honom alls

det är han själv som satt sig där

men jag kan ändå inte låta bli

trots att jag ogillar honom något enormt för de här breven

så tycker jag ändå om honom

jag blev kär i honom och har älskat honom i 2 år

jag bryr mig fortfarande

men jag har också gått vidare

just det att jag har gått vidare

det tror jag stör honom

kanske är det det

jag öppnade aldrig "bra stunder" heller

jag skulle ut med bilen så jag passade på att slänga "bra stunder" i ett nytt kuvert och åka förbi den sunkiga läkarvillan och lämna det i den rostiga brevlådan

antar att det var mindre hat i "bra stunder"

men jag ville inte läsa det

det som stör mig dock är att han inte slickat igen kuverten

de har liksom bara vikts in

på så sätt skulle jag kunna ha läst dem

han kan tro det iaf

MEN jag har inte läst och jag tänker inte läsa

jag behöver inte ta den skiten

misstänker att det kommer ett brev imorgon med

så länge som det kommer brev kommer jag att fortsätta lämna tillbaka dem

när jag gjorde det idag dunkade inte mitt hjärta lika mycket

shit, igår cyklade jag och var tvungen att lämna cykeln en liten bit ifrån för att kunna smyga

men idag

idag kom jag åkandes i bilen

hög 70-talsdiscomusik i högtalarna

stannade precis framför brevlådorna och lämnade brevet

tror visserligen att han var o jobbade

menmen

hade han sett mig så hade han gärna fått göra det

jag tror på brev imorgon

så det blir promenad imorgon

inte cykel

inte bil

promenad

jag ska gå som bara fan

jag ska bli svettig

jag ska träna

kombinera nytta med "nöje"

sen kör jag träningspasset när jag kommer hem igen

det som gör att jag har träningsvärk i både mage och ben just nu

me like!

jag sprang precis ner för att kolla brevlådan

"bra stunder" stod det på det

jag tror inte jag tänker öppna det heller

jag fick ett hatbrev igår med

fast observera brev i hatbrev

det första var bara ett mail

brevet låg i min brevlåda igår

jag läste det aldrig

jag öppnade det aldrig

jag visste att det var fyllt av hat

antagligen det 3 sidor långa brevet som han skrev om i sitt hatmail

det jag gjorde var att lägga det, oöppnat, i ett nytt kuvert

sedan smög jag till hans lägenhet 

i skydd av mörkret

och lade det i hans rostiga brevlåda

jag tyckte det var ganska snyggt gjort iaf

men jag vet att han kommer bli galen

han kommer att bli så arg för att jag inte läst det

kanske har jag något som ligger och väntar i min brevlåda idag med

jag har inte varit och kollat än

det skulle inte förvåna mig

om det är någon gång man ska ta livet av sig så är det nu

Hej

Idag skrev jag ett 3 sidor långt brev som berättar hur illa du fått
mig att må. Jag vaknade arg och ledsen kl 2 inatt och var tvungen att
ut och springa för att få ur mig ilskan. Jag stoppade nästan brevet i
ditt brevinkast då, men jag är tydligen fortfarande för rädd att göra
dig ledsen och deprimerad. Det är fan för jävligt, men jag skickar
detta sammanfattande mejl istället.

Brevet berättade hur dåligt jag mått av all din söndagsångest och
annan ångest som förstört många dagar för mig. Jag vågade aldrig
skälla på dig för det eftersom jag var rädd att du skulle bli ännu mer
ledsen. När jag tänker tillbaka på det nu fattar jag inte hur jag stod
ut. Det var oacceptabelt.
Brevet berättar också om hur för jävligt det kändes att bli medtvingad
till Ullared som du mycket väl visste att jag avskydde. Fan dig.
Det berättar hur mycket jag skämdes och hur förbannad jag egentligen
var på dig i oskarshamn. Önskar jag dumpat dig då, så du kunde åkt bil
tillbaka själv till XXX. Men nej, jag tyckte ju synd om dig som
köpt Hultsfredsbiljett så klart.... Ja, men mig då? Det var fan synd
om mig. Alla dessa gånger tog jag smällarna själv.
Brevet berättar hur du förstörde större delen av första spexet med
ditt gnäll och dåliga humör. Jag som egentligen var så glad att
äntligen få uppträda. Underbart att jag åtminstone lämnade dig på
dansgolvet. En liten, liten hämnd.

Avstod från att lämna brevet, som var bra mycket utförligare och rakt
på än det här, eftersom jag anser det vara tillräcklig hämnd att du är
kickad från bandet. Mig spelar du aldrig mer med igen.
Det är även en hämnd att du har två katter att ta hand om varje dag de
närmaste 10-15 åren. Våga inte be mig om hjälp...
Att jag hittat en underbar, söt, rolig, sexig, glad tjej att vara med istället.
Att jag nästan gjorde slut på sms. Men det var faktiskt andra gången
jag gjorde slut. Första gången skedde enligt konstens alla regler -
öga mot öga. Nåt som du säkert glömt.
Hämnd av att vi aldrig kommer umgås igen.
Hämnd av du blev så knäckt när jag gjorde slut.

Jag har mått så jävla dåligt på grund av dig. När jag varit med andra
tjejer nyligen har jag fått panikångest, så fort det blivit nåt som
liknat ett förhållande. Men nu är det slut på det. Jag ser anledningen
till det och tänker gå vidare.
Hoppas att detta hjälper mig få bort de dolda aggressioner jag gömt
inom mig. De måste ut för att jag ska kunna må bra igen.
Om inte får jag skicka det där brevet också.

Och som Håkan sjunger "Jag är inte skyldig dig nåt längre"

// X

jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till människor

för jag känner mig sviken av i stort sett alla

alla som finns här omkring mig

eller ja

mer i den här staden

jag känner mig mer eller mindre sviken

på olika sätt

av olika kompisar här

jag vet inte riktigt hur jag ska göra

om jag kankse ska stänga in mig och gömma mig

eller om jag kanske ska vara den som tar kontakten

men jag är nog alldeles för stolt för det - tyvärr

jag tror att det finns en som förstår

och som jag kan och vill umgås med igen

men resten känner jag bara för att jävlas med